Äldreomsorg - Det är inom äldreomsorgen som arbetsglädje finns!

Finns det något finare i denna värld än att få arbeta med äldre människor? Jag tror knappast det. Tänk att få förtroende att hjälpa en medmänniska när krafterna sinar eller inte längre räcker till. För just förtroende är vad saken handlar om – Den gamle, som jag som personal hjälper, skall kunna lita på mig och att jag handlar korrekt och omsorgsfullt. När relationen bygger på ömsesidigt förtroende och tillit kan mötena mellan brukaren och personal vara närmast kärleksfulla. Och i vart fall är de är alltid berikande.

Som personal kommer man den äldre mycket nära. Man får höra mycket om livet i glädje och sorg. Man får berättelser om med- och motgångar. Man får förtroenden som aldrig yppats för någon tidigare. Man får höra saker som ångrats. Man får skildringar om livet med den saknade livskamraten. Man får känna av funderingarna om framtiden, om slutet och om döden. Man får ta hand om rädslan för det kommande - Men också om glädjen över barnbarnens liv och utveckling. Man möter förtvivlan över att kroppsfunktionen sakta avtar. Man möts av glädje över det stöd och den hjälps som ges. Man får höra längtan efter att få prata mer och berätta om hur det var. Man får höra fina skildringar hur det var att vara barn förr i världen. Man får en vacker insikt i hur den gamles föräldrar en gång hade det. Man får höra den gamles oro för att barnen inte skall dra jämt när boet skall skingras och delas. Man får höra om ensamheten och om längtan efter besök från barn och barnbarn. Man får lyssna till den sanna glädjen när ett nytt barnbarn är på väg.

Som anställd är det bara att öppna sina sinnen och ta in alla intryck och all kunskap som den gamle har och ger. Att jobba med äldre är verkligen att gå i livets universitet. Det finns nästan inget ämne som inte kan tas upp till behandling och som den gamle så gott som alltid har tankar omkring.

Alla arbeten har sina för- och nackdelar. Problem finns överallt. Resursbrist av olika slag genomsyrar det mesta. Det finns konflikter och meningsskiljaktigheter. Men få arbeten har en sådan inneboende läkande potential som just att få arbeta med äldre. På något sätt står relationen och innehållet i densamma över de vardagliga bekymren. Kanske är det just mötet med den gamle och det dagliga lärandet som är elixiret i den läkande potentialen. När man dagligdags får så mycket kunskap till sig livs så blir man både gladare och ödmjukare inför livet och tillvaron. Jag som skriver dessa rader gör inte anspråk på att veta, men det är min tro att mången personal inom äldreomsorgen är sällsynt stabila och kloka människor som inte hetsar upp sig inför arbetslivets prövningar. Man sätter alltid uppgiften och omsorgen i främsta rummet. Visst finns det galenpannor även inom äldreomsorgen, men det är ledningens skyldighet att sålla bort dem eller begränsa deras möjlighet att ställa till skada för brukarna och arbetskamraterna.