Inom äldreomsorgen har det spridit sig en uppfattning att man som personal skall vara så kallad professionell. Med detta menas, om än felaktigt, att man skall vara kylig och distanserad till patienten eller vårdtagaren. Särskilt utbredd är denna tokiga uppfattning inom hemsjukvården. På många boenden och i många hemtjänstgrupper finns det en hård attityd och vårdtagarna får ta emot många bryska ord. Inte minst Lex Sarah-anmälningarna och kommunernas inte avvikelsesystem vittnar om detta.
Att som personal vara vänlig och omtänksam mot de äldre anses av kolleger vara illojalt och jantelagen sätts därmed i tillämpning. Som personal får man inte vara omtyckt av vårdtagarna. Arbetskulturen tillåter inte detta. Och egentligen är det inte bara den omedelbara arbetskulturen som är hindrande. Hela äldreomsorgskulturen är emot vänlighet. När såg du, bäste läsare, en undersökning som lyfte fram en vänlig och av brukarna omtyckt medarbetare inom äldreomsorgen. Den goda förebilden, alltså! Som har så mycket kunskap att ge till annan personal. Nej, detta förekommer inte inom äldreomsorgen. Men sådana enkäter är vanligt inom andra service och människonära yrken.
Nej, det är dags att omvärdera innehållet i ordet ”professionellt” inom äldreomsorgen. Att vara yrkesmässig och proffsig innebär även att vara vänlig och omtyckt av vårdtagarna. Det godas makt måste återerövras. Tänk på somrarna när äldreomsorgen har många vikarier. Då är stämningen annorlunda. De unga vikarierna är direkta och vänliga mot de gamla. Vikarierna har ännu inte lärt sig vara professionella och kontaktsvaga. När det gäller bemötandefrågor handlar det inte om att skriva dokument, det handlar om sunt förnuft och praktisk tillämpning. Cheferna skall ta reda på och uppskatta den personal som är naturligt vänlig mot vårdtagarna. Inte främst för personalens skull utan för vårdtagarna. Låt vänlighet vara normen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Ett mycket fint skrivet inlägg. Ja tänk om det kunde få vara så i verkligheten att den mänskliga vänligheten kom tillbaka igen. Men allt går bara på rutiner numera, ingen mänsklig värme som de gamla så väl behöver. Bara stress och åter stress. Hela samhället idag har förvandlats till en helt annan struktur än vad som varit tidigare.
Hej Anonym, ja äldreomsorgen har mycket att lära av andra serviceyrken.
Äldreomsorgspersonalen har på många håll alltför länge kunnat bilda en egen negativ subkultur.
Det finns två krafter i samhället som kan ändra på detta och det är de förtroendevalda, främst på lokal nivå, och sen är det tillsynsmyndigheterna främst socialstyrelsen.
Jag håller med Sten om att vänligheten och omtänksamheten kan uppfattas om icke professionellt och det är trist. Vi behöver visa mer empati och vänlighet i omsorgs- och vårdyrken liksom i samhället i övrigt. Och det är chefens ansvar att visa på vikten av det.
Däremot skulle jag vilja påstå att det i äldreomsorgen finns många goda exempel och att allt inte är elände, t.ex. Distansgatan i Borås. Sedan är det inte bara förtroendevalda och tillsynsmyndigheter som kan ändra på detta. Chefen kan inte skylla på att bristen på vänlighet och empati beror på politiker och tillsynsmyndigheter.
Ledarskapets betydelse måste lyftas fram och då menar jag inte enbart grupp- och enhetschefer i första linjen utan även strategiska chefer. Visst, rutiner och regler ska finnas, men jag som chef kan aldrig gömma mig bakom dem och ursäkta mig med att vi inte kan visa vänlighet, omtanke och empati gentemot våra äldre.
Att eftersträva en personalkontinuitet, där den äldre och personalen har en relation och där det goda mötet är själva kärnan, det är en förutsättning för en äldreomsorg av god kvalitet.
Hej Jim-Alex, i mina dystra stunder har jag gett upp hoppet om cheferna i äldreomsorgen. Många saknar kunskap och vanligt sunt förnuft.
Äldreomsorgen har invaderats eller kanske tom kidnappats av inkompetensens män och kvinnor. Få chefer ser helheten och framförallt inte vårdtagarna. Nåja, nu är jag lite hård. Det finns bra chefer och äldrevård. Men inte handlar det om majoriteter precis.
Lika dyster vill jag inte vara för i så fall hade valt att sluta i äldreomsorgen och jobba i en annan bransch. Dock har det inte varit lätt alla gånger. Särskilt inte att möta de attityder du beskriver.
Det här jobbet kräver ett äkta och genuint engagemang för äldrefrågor, vilket tyvärr inte är något som uppskattas.
Lokala politiker har ofta inte den kunskap och insyn som krävs för att åstadkomma en kulturförändring. Inte med alla organisationsnivåer som filtrerar kommunikationen.
Hej igen Jim-Alex, visst lever de lokala politikerna i ett isolat. De vet faktiskt inte hur det är ställt med äldreomsorgen. Den bild de matas med i nämnder och så är klart tillrättalagd.
Så några korta ord om chefsfrågan. Visst finns det duktiga och nära chefer inom äldreomsorgen. Inte tu tal om det. Men, det är för få och de brukar inte orka i längden. Det är inte lätt att tala för en vara när ingen hör på. Jag har sett många duktiga chefer ge upp trots att de var utomordentligt duktiga inom sitt jobb.
Skicka en kommentar