fredag 21 oktober 2011

Äldreomsorg – Är den särskilda kosten är tillbaka?

För några år sedan fick ett antal kommuner för sig att man inte skulle tillhandahålla specialkoster längre. Många äldreomsorger tog därmed bort bla diabetikerkosten. Ett mindre antal lät också ta bort specialkosten för gluten- eller laktosintoleranta. Syftet var som alltid att spara pengar. På något håll försvann till och med skorpan till eftermiddagskaffet. Förändringarna skedde utan kontakt med vare sig läkare eller dietist. Märkligt eftersom en felaktig kost är lika allvarligt som en felmedicinering.

Som jag förstått är specialkosten i de flesta kommuner tillbaka nu! Men fortfarande brister det i nutritionskompetensen. På såväl äldreboendena som i hemmen (hemtjänsten) ansvarar sjuksköterskorna för nutritionsfrågorna. Många sköterskor säger själva att deras kunskaper är otillräckliga och att de önskar tillgång till dietist. Och matfrågorna får oftast inget gehör hos förvaltningsledningarna. Vårdpersonalen i övrigt saknar mestadels kunskap om specialkoster och utbildningsbehovet är således stort.

Det riktigt allvarliga är att nutritionsfrågorna aldrig eller på ett bristfälligt sätt tas upp vid olika granskningar och tillsyner. Inte heller undersökarna/granskarna har nutritionskompetens. Kvalitetsgranskningar av maten inom äldreomsorgen måste göras av dietister som på rätt sätt kan utvärdera vad vårdtagarna äter och fånga upp tidiga tecken om det inte fungerar.

Som avslutning vill jag återvända till den enskilde brukaren. Det vanligaste felet är att denne inte får specialkost när det behövs. Men det finns också ett tvärtom problem. Många vårdtagare får specialkost utan en säkerställd diagnos. Detta är förstås inte bra. Risk finns för näringsbrist.

Förbättringsutrymmet är fortfarande stort i kommunerna när det matfrågorna. Mycket löper på i hjulspår som vi borde lämnat för länge sedan. Det saknas en genomtänkt allomfattande filosofi rörande matfrågan i många kommuner. Men dock inte i alla. Det finns lysande undantag. Heder åt dessa som tar brukarna på allvar. Skam över de andra.

4 kommentarer:

Systerdyster sa...

Jag hade för ett par år sedan förmånen att jobba på ett äldreboende där kommunen hade projektanställt en dietist.

De gör skillnad, en enorm skillnad. Mina kunskaper inom nutritionsområdet är små trots att jag specialinriktat mig inom just det området.

Idag arbetar jag i en kommun där vi har tillgång till en halv (eller en haltidsanställd, då) dietist som ansvarar för 70 000 invånare.

BMI är ett alldeles för trubbigt instrument, det vimlar av människor med ett BMI som är OK men trots det är undernärda eller snarare felnärda. Tack för ett viktigt inlägg!

Sten sa...

Hej Systerdyster, tack för inlägg. Ja, det finns mycket att göra ifråga om mat och kost inom äldreomsorgen. Det finns liksom ingen som vill ta riktigt ansvar.

Maten ses av förvaltningsledningarna bara som en kostnad. Sannolikt är det en kompetensfråga. Masarna måste höja sina röster och inte fega ur som man gör idag.

Anonym sa...

En dietist är bra men tyvärr inte tillräcklig.
En kock som ska laga mat till de äldre borde ha lite erfarenhet/utbildning inom äldreomsorgen. Det skulle underlätta lite om kocken kände till de äldres behov och inte bara hur man lagar mat. Näringslära kring äldre borde vara obligatoriskt för alla som arbetar inom äldreomsorgen, även för dem som tillagar maten. Kan man grunderna så kan man sen vidarutveckla kosten till varje individs behov. Laga mat inom vården är inte bara ett vanligt restaurangjobb.

Sten sa...

Hej, och tack för inlägg. Håller med dig. Kockar i matlagningen vore bra. Och ännu bättre vore förstås om kockarna hade utbildning inom äldrevård och näringslära för äldre!