fredag 7 oktober 2011

Äldreomsorg – Dubbla kränkningarna av brukarna

I socialtjänstlagen (SOL) står bland annat att ” Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.” Denna lagtext i kombination med andra passusar i SOL brukar sammanfattas med att insatserna skall utgå från den enskildes behov och önskemål.

Men så är inte tillämpningen i praktiken, lösningarna är oftast kollektiva och stereotypa. Den enskildes personlighet försvinner i alla förutbestämda lösningar och praxis. Som gammal i äldreomsorgen kan man inte fortsätta sitt ”vanliga” liv, som SOL ger möjlighet och rätt till. Några exempel - vårdtagaren blir klädd hipp som happ, även om det är en man eller kvinna som alltid varit noga med sitt yttre, den gamle får inte duscha varje dag även om man gjort det hela livet, man får inga promenader, även om man tidigare gått varje dag. Kort sagt, individen anpassas till besluten istället för tvärtom. Den kollektiva normen sätts över individens behov.

Äldreomsorgen är ett märkligt triangeldrama mellan individ – kommunala regler – behov. Och det är ingen tvekan om att reglerna är starkast. Men det finns fler dramer såsom triangeldramat personal - brukare – anhörig. De senare ser mycket väl förändringar och behov, men personalen tycker de är petiga. Och den gamle är i beroendeställning och tiger mestadels tyst. Och här är det heller ingen tvekan om vem som är starkast och det är personalen.

Det är inte lätt att ha både reglerna och personalen som övermäktiga motståndare. Vem orkar eller vågar då hävda sin rätt utifrån socialtjänstlagen? Kanske är den här dubbla kränkningen av brukarnas person den värsta av alla oförrätter inom äldreomsorgen? De kommunala reglerna sätter sig på socialtjänstlagen och därmed på vårdtagarna.

Inga kommentarer: