Funktionsnedsättning: Handikappförbunden måste bli bättre på strategisk påverkan

Handikappomsorgen fungerar normalt bra i samhället, och vart fall bättre än äldreomsorgen. Kanske har jag fel, men ändå tycker jag att handikappfrågorna idag har en mer tillbakaskymd plats i samhället än bara för några decennier sedan. Då talades det mycket om ”de svaga grupperna”, och det var inte enbart tal, utan det verkställdes också reformer. Men på de senare åren har utvecklingen på sitt sätt stannat av och det uppvisas på stället marsch. Med undantag av Handisams tillkomst för något år sedan, har det inte skett många nya viktiga landvinningar inom handikappområdet och frågan är också ganska ljummen i det offentliga samtalet.

Funktionsnedsättningsperspektivet är inte heller särskilt levande inom våra olika samhälleliga planeringssektorer. Kommunerna arbetar med tillgänglighetsfrågorna på olika sätt, men oftast utan någon större glöd på tjänstemannaplanet. Dock visar många kommunala Handikappråd upp ett fortsatt stort intresse. En ytterligare ljusglimt är de insatser som görs på högskolor och universitet. I stort sett varje skola har ett eller flera centra för handikappforskningen. I all blygsamhet vill jag ge uppskattning åt den högre utbildningen för dess intresse för funktionsnedsättningsproblematiken – Ingen högskola nämnd och ingen glömd. Ni är ljuset i tillvaron. Må ert intresse och er aktivitet sprida sig i hela vårt samhälle.

2010 skall Sverige vara tillgängligt för alla. Detta eftersträvansvärda mål har regering och riksdag bestämt. Visst var målsättningen i det närmaste orealistiskt redan från början, men att målet skulle missas så grovt kunde man ändå inte tro! Samhället är långt ifrån tillgängliggjort och kommer inte att vara det år 2010! Men den intressanta frågan är förstås varför handikappfrågorna är så lågt tempererade. Och svaret är väl ganska givet – Grytan hålls inte kokande. När det politiska intresset falnar och tjänstemännen går på sparlåga, måste andra såsom handikapprörelsen ta vid. Men så har inte skett.

Handikapprörelsen har inte tagit på sig en aktivare roll. I vart fall inte i ifråga om att höras och synas utåt i samhället. Dess stämma är låg och kraften svag. Och det är synd för handikappverksamheten i allmänhet och handikappråden i synnerhet behöver de olika förbundens samlade support, både centralt och lokalt! Handikapprörelsens interna arbete för medlemmarna synes vara mycket mer aktivt! Och det är givitvis jättebra.

Om man finge önska sig något skulle det vara att det uppstod en tydlig tankevärld för vad handikapprörelsen konkret vill åstadkomma. Inkluderande hur handikapprörelsen avser få upp sin vilja på dagordningen? Handikapprörelsen kan inte bara säga att man vill, det är minst lika viktigt att säga vad och hur man vill. Inom handikapprörelsens verkar det finnas utrymme för samtal om aktiv strategisk påverkan i samhället .