fredag 9 april 2010

Äldreomsorg - Den inre miljön i våra äldreboenden kan vara dålig

Bäste läsare, har du någon gång besökt ett äldreboende? Hur var ditt intryck? Frågan är berättigad och det hände sig, på den tiden när jag jobbade aktivt med äldrevården, att jag ställde frågan till skolklasser, som kom på studiebesök. Att jag oftast frågade skolklasser berodde på att av dem fick man ärliga svar.

Det vanligaste svaret var äckligt – det luktar kiss. Ett annat vanligt svar var – Patienterna skriker så mycket. Eller – Det är så tyst och passivt. Eller – Man ser ingen personal. Det finns ingen hemkänsla. Men det förekom också svar som att det luktar gott av mat. Dom är så söta där dom sitter i sina stolar. Måste dom alltid sitta inne?

Och man är tvungen att ge eleverna rätt – Det finns mycket att göra åt den inre miljön på många särskilda boenden, och den går att förbättra. Men då måste ”personalen” bestämma sig för och vilja skapa en bättre inre miljö och målmedvetet arbeta för detsamma. Förbättringsexempel kan vara att inte byta en bajsad blöja med lägenhetsdörren öppen. Man luftar också ordentligt när man bytt blöjan. Allmänt byter man blöjor oftare och väntar inte till de är helt genomblöta. Man har dörren stängd till skrikiga patienter. Man arrangerar ljudfällor för att dämpa ljudspridningen. Man bestämmer sig för att ha personal på varje våningsplan, där så är möjligt. Man bestämmer sig för att anlita Röda Korset m.fl. organisationer för att ha aktiviteter i dagrummen. Och sist men inte minst man anstränger sig för att skapa en hemmiljökänsla.

Det är bara för ”personalen” att göra en lista på allt man vill förbättra och vilka åtgärder som skall vidtas. Mycket kan göras utan att det kostar en enda krona. Inget gör sig självt, men mycket kan göras och det kan allt bli en bättre innemiljö till gagn för de boende och deras besökare. Man kan också ta hjälp utifrån för att få tips och hjälp. Det är lätt att bli hemmablind och inte se möjligheterna. Många särskilda boenden har sina rötter i gamla institutioner och arvet lever kvar på alltför många ställen. Bara man kommer innanför dörren känner man den främmande, karga och opersonliga miljön med sin lysrörsarkitektur. Men det finns inga ursäkter för att inte försöka göra miljön bättre. Det gäller bara att börja!

Inga kommentarer: