Barnomsorgen och Äldreomsorgen är i sin moderna utformning av ungefär samma tidsålder. Möjligtvis kan man säga att äldreomsorgen började utvecklas på mitten av nittonhundrafemtiotalet och barnomsorgen fem år senare. Men i stort sett är de i samma ålder. Men där upphör likheterna. Medan barnomsorgen har utvecklats till en näring som står på egna och stabila ben, så har äldreomsorgen fortfarande något diffust och vacklande över sig. Den ständiga tvistefrågan är om äldreomsorg är omsorg eller vård. Kommer bränslet och kunskapen från socialhögskolorna eller från vårdhögskolorna. Ytterst handlar det om en maktfråga på olika plan.
Själv tycker jag frågan är ointressant. Äldreomsorg är något eget. Om vi för en kort stund åter tittar på barnomsorgen så har den en sammanbindande faktor nämligen pedagogiken. Kort sagt, förskolan skall vara pedagogiskt bra för våra barn nu och i framtiden. Men kan vi hitta en sådan gyllene beståndsdel inom äldreomsorgen. Nej, det blir svårt. Efter över ett halvsekel har vi ännu inte lyckats formulera ett motsvarande talande begrepp. Istället används en uppsjö av ord för att beskriva det vi inte vet. Och självklart blir innehållet därefter. Man önskar man kunde säga - Äldreomsorgen skall vara (ett ord motsvarande pedagogiskt) bra för våra äldre nu och i framtiden. Ordet som saknas skall bland annat inrymma både geriatrik och gerontologi. Men det kanske bara är jag som inte känner till ett bra ord. Kanske någon läsare vet bättre?
Att jag tycker äldreomsorgen är något eget kommer från vardagen. Insikten kommer från allt det fina arbete som den nära personalen dagligen utför. Vardagen har lärt mig se äldreomsorgen som en egen och självständig verksamhet. Efter några år inom äldreomsorgen utvecklar personalen en egen hållning till sitt arbete. Detta oavsett om man är socionom, sjuksköterska, undersköterska, arbetsterapeut, eller sjukgymnast. Man tillägnar sig en hållning och ett arbetssätt som är mera sociologiskt än patientbetonat. Man lär sig att kommunicera med äldre och att respondera på ett klokt sätt.
Inom förskolan är förskollärarna navet i systemet. Någon sådan personalkategori har vi inte inom äldreomsorgen. Kanske det är så enkelt att äldreomsorgen inte hittar sin form förrän vi får en personalkategori som är särskilt inriktad på äldreomsorgen. För knappast någon av yrkesutövarna i dagens äldreomsorg har just äldre som huvudutbildningsområde. Äldrevård och äldreomsorg är överlag en liten del i alla utbildningar.
Hur vi än vrider och vänder på saken är det roligt att jobba inom äldreomsorgen. Det kan tidvis vara tungt både fysiskt och psykiskt. Men det finns knappast något yrke som ger så mycket tillbaka som att få jobba med äldre. Och när det gäller tyngden är det en arbetsgivarfråga att minska och eliminera denna. Jag vet att det går! Fram med blåslampan. I övrigt är det dags för både arbetsgivarna och facken att mejsla fram ett tydligare och begripligare innehåll i äldreomsorgen. Vad står äldreomsorgen för? Och hur skall utbildningen se ut?
fredag 23 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vill så gärna arbeta på ett äldreboende men har ingen utbildning.
Hej Therese, kul du vill arbeta inom äldreomsorgen. Den bästa vägen är att skaffa utbildning. Kanske en undersköterskeutbildning. En annan väg är att börja som timvikarie och sedan glida in som fast anställd. Denna väg finns egentligen inte! Men det är bra många som tar sig in i yrket denna väg. Lättast att få tillfälligt jobb är det på sommaren.
Skicka en kommentar