fredag 6 maj 2011

Äldreomsorg - Vilken kvalitet gäller socialstyrelsens eller mediernas

Varje vecka kan vi i media ta del av kvalitetsproblem inom äldreomsorgen. Personalen glömmer att ge medicin, man kommer inte på utsatt tid eller tom glömmer bort att komma överhuvudtaget. Ja, felhandlingarna är många.

”82-åring glömdes bort av hemtjänsten. Anhöriga är oroliga och arga. De anser att hemtjänsten inte klarar av att ge deras 82-åriga dementa mamma hennes medicin”

Skall man sätta sin tillit till denna verklighet är förbättringsutrymmet inom äldreomsorgen stort. Samtidigt säger socialstyrelsen via sina kvalitetsmätningar att vården och omsorgen är god.

Pressmeddelande från SoS, 2010-11-18 – ”Äldre personer är nöjda med sitt äldreboende och sin hemtjänst i stort. Det visar Socialstyrelsens undersökning om äldres egna upplevelser om vården och omsorgen 2010.”

Socialstyrelsen säger en sak om äldreomsorgen, men verkligheten visar alltför ofta på en annan. Varför är det så och vilken bild är riktig? Ja, det kan man fråga sig. Men det är nog så att båda bilderna i sig är korrekta. Det man skulle önska sig är att socialstyrelsen på större allvar skulle beröra vad man mäter och vad man inte mäter i sina undersökningar. Mina funderingar omkring detta är i stort följande.

* Alla vill vi vara tillags och därför responderar vi mer på frågeställaren än på frågorna. Om vem vill vara negativ mot överhögheten? Därför tenderar respondenterna att svara överpositivt till SoS

*Det finns mekanismer som får oss att hålla tyst i om problem. Jämför problem i familjen, jobbet mm. Hustrun som stannar hos sin elake make alltför läng. På motsvarande sätt skall det gå bra långt innan den gamle gör sin stämma hörd. Man är i beroendeställning

*SoS mäter det man kan mäta, men det finns en verklighet härutöver som inte syns så lätt och som inte kommer med

*Personal och framför allt cheferna är skickliga på att manipulera. Man matar den gamle med positivism. Det som sägs tillräckligt många gånger blir en sanning. ”vi kommer alltid i tid till dig”. Till detta kommer att personalen gärna hjälper sin vårdtagare att fylla i blanketten. Inom vissa boenden och hemtjänster har detta satts i system.

Med detta vill jag inte ha sagt att socialstyrelsens undersökningar skulle sakna värde. Jag vill bara säga att det åligger socialstyrelsen att öppet redovisa att man kanske inte mäter det man avser att mäta eller det man uppger sig att mäta. Något mäts utan tvekan, men ingen är hundra på vad det är. Därför finns det anledning att även fortsättningsvis sätta stor tillit till allt som kommer fram via media. Denna bild är minst lika sann som socialstyrelsens!

3 kommentarer:

Gunilla Arneström sa...

Givetvis är medias inlägg sanningen för de äldre som har råkat ut för detta.Socialstyrelsen mätningar ,de frågor som ställs stämmer inte överens med verkligheten.Jag har många gånger funderat vem/vilka skriver frågorna som finns i brukarenkäterna ,kan åtminstone inte vara någon tjänsteman/eller referensgrupp med erfarenhet från äldreomsorgen.Jag har ett antal gånger hört anhöriga berätta att biståndshandläggare ställer ledande frågor istället för att börja utreda behovet? "Du har det väl bra i din bostad,du kan väl vänta med att ansöka äldreboende ?" Äldre idag är vana att inte vara besvärliga och särskilt inte mot myndigheten.Om resultatet i enkäten är dåligt ,så tycker jag knappt någon ansvarig tar till sig det dåliga resultatet,de bort förklarar och hittar olika förklaringar.Jag tycker det vore en framgångsfaktor om vi som chefer inom äldreomsorgen bryter ner och tänker hur kan vi ändra och åtminstone prata om vad vi vill med äldreomsorgen !

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Sten sa...

Hej Gunilla, tack ditt bidrag. Att göra mätningar och särskilt då i form av enkät är ingen lätt uppgift. Felkällorna är närmast oändliga. Och lägger man sen till alla möjligheter att tolka och vinkla resultaten på alla möjliga sätt så kan man undra om det som ibland presenteras egentligen har något värde.