Öka intresset för folkhälsan

Personer med funktionsnedsättningar har som grupp betydligt sämre hälsa än andra grupper i samhället. En rapport från Statens folkhälsoinstitut visar enkelt uttryckt - att dålig hälsa är tio gånger vanligare bland personer med funktionsnedsättningar än hos övriga befolkningen. Jag undrar lite försiktigt om denna verklighet har uppmärksammats i kommuner och landsting. De avsnitt och insatser i ett folkhälsoprogram, som behandlar funktionsnedsatta eller äldre, är oftast mycket mediokert utformade.

Grundproblemet är nog att vissa verksamheter tillåts verka som isolerade öar. De kommunala folkhälsostrategerna verkar för sig, likaså de landstingskommunala. Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan sitter på sin kant. Likaså handikappkonsulenter och tillgängslighetssamordnarna. Oftast på olika förvaltningar. Var och en gör ett gott jobb. Men helheten i tanke och tillämpning lyser med sin frånvaro.Exemplet ovan med den relativt sämre hälsan hos funktionsnedsatta eller ojämlikhetsfenomenet att män dör tidigare än kvinnor saknar normalt återspegling i folkhälsoprogrammen.

Inom äldreomsorgen talar man mycket om rehabilitering mm. Men det viktigaste är aktivering. Äldreomsorgens viktigaste fråga är att tidigt bryta passiva mönster. Resonemangen leder till att fokhälsofrågorna måste få en samordnad och strategisk placering i kommunerna. Och komma upp på kommunstyrelsenivå. Viktig kunskap måste få ökat genomslag i planering och utförande inom äldre- och handikappomsorgerna.