Äldrevård: Åter omyndig på gamla dar

I samhällets ögon är tilltagande ålder grund för att personer successivt åter skall omyndighetsförklaras . Samhället bestämmer helt frankt om två makar efter nära sjuttio års äktenskap skall få fortsätta leva tillsammans. En make kan få plats på ett äldreboende medan makan får fortsätta bo hemma. Av alla människor jag talat med anses det vara en självklarhet att två makar skall kunna bo tillsammans även på äldre dar. Det är bara ett par enstaka biståndshandläggare som tycker att samhället skall kunna sätta sig över människors vilja. I övrigt anser 99% att man efter egen vilja även på ålderns hösts skall få bo och leva tillsammans och så nära de ordning som gällt tidigare i livet.

Hur kan det komma sig att vi har en sådan tillämpning i beslutsfattande att resultatet närmast kan betraktas som en skymf och förolämpning. Jag undrar om det inte är själva biståndsprocessen som är roten till det onda. Det finns ingen ordentlig genomlysning och inte heller någon debatt om regler och tillämpning. Det saknas också ett politiskt tryck i ämnet. Handläggarna kan i ganska slutna rum fatta sina beslut. Någon motkraft finns inte då den gamle är i ordentligt underläge. Är det rimligt tro att en 95-åring skall kunna och ha ork att göra juridik av något så självklart som en vilja att bo med sin livspartner?

Nu skall vi vara försiktiga och inte dra alla kommuner över en kam. Som jag förstått skulle ett ganska stort antal kommuner aldrig fattar beslut som innebär separering av makar. Några gör det dock regelmässigt. En god forskningsuppgift är att ta reda på hur våra kommuner tillämpar socialtjänstlagen på denna punkt. Därefter borde man offentliggöra resultatet och initiera en genomgripande saklig debatt. Med så många professurer i socialt arbete som vi har här i landet vore det väl skit om de inte skulle kunna få igång utvecklande debatt.