lördag 29 november 2008

Funktionsnedsättning: Några ord om utbildning för personliga assistenter

Jag undrar om det finns något arbete som ger så mycket som att vara personlig assistent. Tänk att få stödja en medmänniska med funktionsnedsättning till ett friare och obundet liv. Som personlig assistent hjälper man till med mycket - i princip allt som hör vardagslivet till. Och särskilt hjälper man till med det som personen med funktionsnedsättning skulle ha gjort utan sin nedsättning. Det handlar både om vardag och om nöjen. Att vara personlig assistent kräver mycket, men ger också sjufalt tillbaka. Många assistenter upplever en daglig tillfredsställelse i att göra ett nyttigt jobb och en glädje i att se resultatet av sitt arbete.

Åtskilliga personliga assistenter har ingen särskild utbildning för jobbet. Men detta skall inte uppfattas som att de är outbildade. Jag undrar om något yrke som har fler personer med akademisk examen än professionen personliga assistenter. Det skulle möjligen vara taxichaufförer!

Det är bra med den spridning av kompetenser som finns inom gruppen personliga assistenter. Det finns oftast någon person/assistent med rätt ålder, läggning och kunskap att ”para” ihop med de önskemål, som brukaren kan ha. Den ökade friheten för brukarna att välja sin assistent har betytt mycket. Men trots att rekryteringsvägarna till yrket må vara många och skiftande så behövs ändå vissa baskunskaper som ger en ökad stadga i vardagen. Jag tänker då främst på en kortare utbildning inom följande områden – Bemötande, funktionsnedsättningar, tekniska hjälpmedel, ledsagning, lyft- och förflyttningsteknik samt hjärt- och lungräddning.

Visst finns det mycket mer att lära och kunna, men med rimliga kunskaper inom dessa fält gör en person med rätt läggning ett ännu bättre jobb! Det som ovan sagts om personliga assistenter gäller också andra stödjande yrken såsom ledsagare, trafikvärdar med flera. Vad säger Du, bäste läsare. Skall yrket personliga assistenter ha fria rekryteringsvägar? Och behövs det trots allt en kompletterande utbildning? Själv är jag av uppfattningen att undersköterskeutbildning visserligen är bra, men ändå inte rätt utbildning för de personliga assistenterna.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Sten! Roligt att du mailade mig och tack för omdömet om min blogg:)
Har nu läst flera av dina inlägg som alla är angelägna och intressanta och du är väl insatt i ämnet.

Efter 10 år i hemtjänsten som vårdbiträde och lika länge som personlig assistent (5 år hos vardera 2 brukare) samt ett år på demensboende, känner jag igen det mesta och håller med om det du säger.

Under 4 år när jag jobbade som pers. ass. hade jag samtidigt min dementa mor boende hos mig. Hemtjänsten hade fungerat dåligt för henne, hon blev förresten bestulen på värdefulla smycken under semestertiden men hon var ju dement så ingen notis togs om stöldanmälan.

Vårdyrket är mycket personligt och det är framför allt människan som MÄNNISKA, som avgör lämpligheten vilken varierar med brukarna. SMIDIGHET är alltså av största vikt i yrket. Vad är nu det? Jag vill påstå att det är detsamma som gott omdöme + att tycka om människor, att hjälpa dem och att vara en bra lyssnare. Naturligtvis också att kunna ge fullgod service.

Humor är alltid befriande -varje besök bör förutom servicen ha gett båda parter en god samvaro men det beror på personalen att det blir så!

Oh, det finns så mycket man kommer att tänka på och skulle vilja dryfta med dig men nu får det räcka för denna gång, väl långt redan eller hur;-)

Jag länkar gärna till din viktiga blogg.

Sten sa...

Hej Skogsfrun på dal och tack för ditt inlägg och dina vänliga ord.

Ditt inlägg blev inte för långt. Det är så berikande att läsa andras ord och tankar. Och man känner att du har erfarenheter att dela med dig av.

Jag har länkat till dig och fortsätter att läsa din fina blogg framöver.